
När jag vara yngre var jag tjejen som vågade göra allt. Var den som stod längst fram i truppen och vågade stå för det jag trodde på till 100%. Tjejen du såg tvekade aldrig en sekund hon gjorde det hon ville så fick det bära eller brista, oftast så gick allt bra också människor litade på min röst. Lika högstadiet var jag tjejen som inte satt i ett hörn för att försöka se bra ut eller göra bort mig. Självförtroendet var en del av mig, något som bara skulle vara min grej jag var ju denna tjej som inte bryr mig, som bara tuffar på framåt även fast världen stannar. Men sommarlovet skulle bli en självförtroende knäckare. Allt hände på en och samma gång som ni läst tidigare så miste jag vänner som jag inte längere kunde lita på dem, även fast de stått mig nära så länge, allt jag kunde tänka på var vilken misslyckad person jag var som inte hade hanterat situationen bättre då hade jag fortfarande varit den där tjejen. Jag hade antagligen inte godkänt att någon människa hade gjort mig ledsen under den senaste tiden, det gjorde jag aldrig förut. Förut kunde jag lämna dem människorna bakom mig för jag visste jag var värd att vara med mycket bättre människor.
Nu börjar andetagen äntligen bli starkare igen, livet börjar bli lättare. Jag skrattar, Jag skrattar verkligen igen på riktigt det är en så enormt stor lättnad. Det finns några specifika människor som hjälpt mig nu på sistonde att komma tillbaka på spåren igen, ni anar inte hur tacksam jag är för ni finns.
Jag börjar äntligen bli mig själv!:D
Ha det bra människor och låt inget stoppa dig från att få vara dig själv ni är underbara precis som ni är. Vi älskar varnadra för våra olikheter kom ihåg det, det finns alltid någon där för er även fast man inte känner det, jag vet att det finns någon där för alla.
0 kommentarer