MillaJohansson

När du försvann skar du ur bitarna ur mitt hjärta som alltid skulle tillhöra dig.

Såret vägrar läka och jag sitter här varje dag och funderar på hur du mår, vad du gör och om du saknar mig! Igår så önskade jag att jag fick se dit ansikte, det var ett halvår sedan.

Du var den första mina ögon sökte när jag kom in i lokalen men jag kunde inte finna dig.

Kvällen gick och mina tankar kunde inte släppa dig, var är du? Kvällen slutade med tusentals tårar som rann ner för min kind, jag kunde inte andas. Jag kan inte andas ordentligt utan dig du har alltid varit min andra halva och nu är den borta. Jag gråter som om du vore död, som om att du alltid kommer att vara borta men jag vill inte, jag vill inte lämna dig. Det fick mig även att inse att jag inte ska vara så vrång du e min andra halva och det kommer du alltid vara. Förmodligen kommer jag höra av mig när jag tagit mod, bestämt rätt meningar för att inget någonsin ska kunna bli så fel igen.

Vet inte om du läser detta men om du gör det så vill jag bara berätta att mitt hjärta, jag saknar dig!

Ha det bra människor och kom ihåg att en bästa vän är något av det dyrbaraste ni har mist inte den som som jag miste henne!