Nu faller snön vit utanför fönstret mörkret har lagt sig tätt intill mig och jag känner en svaghet men ändå känns allt så bra.
Nu finns det inte ett ända träd där man kan se de mörka barren på nu är de tungt täkt av den vita snön. Träden blir så vackra då de tindrar i dags ljuset. När skenet möter ögat så verkar det inte finnas något vackrare att se på än de tindrande kvistar som hänger ner längst den snö täkta grusvägen. Men samtidigt så kryper kylan innanför kläderna och då blir allt inte lika vakert. Kylan är en otäck sak som tagit med sig många liv till himlen, den gör livet lite svårare att leva om man inte har någon att hålla om i natt mörkret. Men om det finns någon där brevid än så är kylan ett sätt att få en att krya den andra så nära och kunna känna hjärtslagen, liv.
Ha det bra människor och jag hoppas ni har någon som kan hålla om er i kylan!
ERB
0 kommentarer